2010-10-30

The Golden Gate Quartet: Preacher And The Bear (That Ol’ Time Religion) (1937)

Det här är en till av mina absoluta favoriter med Golden Gate Quartet. Inte heller den här finns på spotify eller Youtube, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Refrängen (“That Ol’ Time Religion”) känner du säkert igen. Verserna om predikanten och björnen har också framförts av lite olika artister, men aldrig så bra som här.

Ofta söker man rapmusikens rötter hos spoken word-poeter som Gil Scott-Heron, The Last Poets och The Watts Prophets. Även om jag älskar dessa artisters musik skulle jag inte påstå att deras diktrecitationer låter särskilt mycket som rap. Däremot tycker jag att The Golden Gate Quartets verser här låter väldigt mycket som tidiga MCs från 70-tal eller tidigt 80-tal, vilket visar att det här sättet att rappa till musik existerat länge i skymundan innan det blev en del av hiphopen.

Länk till ljudfil

2010-10-27

The Golden Gate Quartet: ‘Way Down In Egypt Land (1939)

Golden Gate Quartet har spelat in den välkända traditionella sång som också kallas Go Down Moses eller O Let My People Go i flera olika versioner. Just den här versionen är min favorit. Jag tycker rentav det är den bästa inspelning de gjort och kanske är det min favoritinspelning inom 30-talsgospeln över huvud taget.

Svänget och tempoväxlingarna är väldigt originella och underhållande, som sig bör hos GGC, men det betyder inte att det här är en ploj-inspelning. Tvärtom är det är en inspelning full av lidande och allvar.

Man vet att The Jubilee Singers framförde en version av Go Down Moses redan 1872, men ursprungligen är den äldre än inbördeskriget. Såhär beskrivs sången på wikipedia:

Go Down Moses is an American Negro Spiritual. It describes events in the Old Testament of the Bible, specifically Exodus 7:26: “And the Lord spoke unto Moses, go unto Pharaoh, and say unto him, thus saith the Lord, Let my people go, that they may serve me”, in which God commands Moses to demand the release of the Israelites from bondage in Egypt.

Parallellerna till det amerikanska slaveriet är väl denna gång uppenbara för alla och envar.

Länk till ljudfil

2010-08-26

The Golden Gate Quartet: Golden Gate Gospel Train (1937)

 

Nu när jag har svävat ut med garage och psykedelia är det dags att gå tillbaka till rötterna och det med besked. Redan innan den klassiska 50-talsgospeln fanns 30-talsgospeln. Dess största stjärnor var förmodligen a capella-gruppen The Golden Gate Quartet, som ligger bakom oklanderliga inspelningar av gospelstandards som Go Down Moses (Let My People Go), Massa’s In The Cold, Cold Ground och The Preacher And The Bear (Old Time Religion).

Dem hittade jag varken på youtube eller spotify, men jag har en gammal dubbel-CD här hemma med deras inspelningar från 1937-1939, så jag får väl lära mig hur man lägger upp låtar man hämtar från CD, för den här bloggen kommer inte att hålla i längden utan dessa klassiker.

The Golden Gate Quartet var en av de första grupperna som inte sjöng spirituals i den gamal jubilee-stilen utan uppdaterade sitt sound med influenser från jazz och blues och därmed var med och lade grunden för det vi idag kallar klassisk gospel. Lite grann i förbifarten influerade de också vokalgrupper inom andra genrer, som jazz, pop och tidig rock & roll.

Deras mest typiska låt heter Golden Gate Gospel Train och spelades in den sjunde augusti 1937. När det gäller frälsningslåtar med tågtematik kan man kanske se den som en föregångare till en hel genre. Jag tänker exempelvis på People Get Ready med Impressions och Love Train med O’Jays. Låten går inte riktigt att beskriva i ord. Den måste höras.

“You better get your business right
You better set your house in order, friends
You know the train’s gonna be here tonight…”