Archive for the ‘Country’ Category

2010-11-06

November 5, 2010

Johnny Cash: Daddy Sang Bass (1969)


Idag är en dag då många besöker nära och käras gravar. Därför tänkte jag att det skulle passa bra med Daddy Sang Bass av Johnny Cash. Den handlar ju bland annat om att återse familjemedlemmar efter döden. Låten är från Cash konceptalbum The Holy Land från 1969, som inspirerades av hans resor till “Det Heliga Landet”. Dessutom var det alldeles för länge sedan Johnny Cash figurerade på den här bloggen. (Jag vet inte när det här live-klippet är inspelat, årtalet gäller skivinspelningen.)

“Singing seems to help a troubled Soul…”

2010-10-15

October 14, 2010

Earl Scruggs, Lester Flatt And The Foggy Mountain Boys: It Won’t Be Long (1957)

Nu rör vi oss från Jamaicas lummiga dalar till och rakt upp i Klippiga Bergen Appalacherna. Earl Scruggs tillhör mina tidigaste musikminnen, eftersom min pappa hade både en instruktionsbok och dito skiva där Scruggs lärde ut hur man spelar femsträngad banjo. Det här är ganska långt från den “outlaw country” som så många omfamnat de senaste åren. Här snackar vi ren och skär mountain bluegrass!

Förutom Scruggs briljanta banjospel präglas hans och Lester Flatts inspelningar ofta av en stämsång, som jämfört med den man är van vid från Soul Stirrers eller Swan Silvertones kan låta säregen, men som är nästan lika innerlig. Inte minst gäller detta deras många gospelinspelningar såklart.

Lester Flatt, Earl Scruggs & The Foggy Mountain Boys – It Won’t Be Long (Spotify)

2010-10-04

October 3, 2010

Hank Williams With His Drifting Cowboys: I Saw The Light (1948)

Det är dags för country igen och för genrens troligen störste, Hank Williams. I Saw The Light kan nog sägas vara countrygospelns mest definitiva anthem. Jag vet inte hur många sämre versioner det finns, men det finns bara en som gäller.

Med sin sedvanliga kombination av hjärtlig värme och lidande kvidande framför Hank Williams en väckelsesång som drar snabbare och träffar säkrare än alla andra väckelsesånger. Lämpliga aktiviteter till den här sången är att jubla och kasta cowboyhatten högt, högt upp i luften…

“No more darkness, no more night…”

2010-09-28

September 27, 2010

Willie Nelson: Uncloudy Day (1976)


The Troublemaker var Willie Nelsons första album med enbart gospel. Uncloudy Day har blivit den mest kända sången från skivan och vissa tror till och med att det är en originalkomposition. Visst låter Nelsons countrygospel annorlunda än exempelvis The Staple Singers klassiska 50-talsinspelning, men det är ju samma hymn.

Med kniven på strupen föredrar jag nog Staple Singers version och jag kommer att skriva om den också. Men det är något med Willie Nelsons frisinnade arrangemang och intensivt avslappnade, nasala country twang som gör hans version till en av de definitiva countrygospel-klassikerna i modern tid.

“Oh, they tell me of a home where no storm clouds rise…”

2010-09-13

September 12, 2010

Johnny Cash: Further On Up The Road (2003)


2003, bara ett år efter att originalversionen släppts, spelade Johnny Cash in denna cover på Bruce Springsteens Further On Up The Road. Den släpptes sedan postumt på albumet American V 2006. Jag tycker väldigt mycket om texten till låten, men det är först när man hör Cash version som allt faller på plats. Den bredbenta röjarrocken från The Rising står på något sätt i vägen för den gammaltestamentligt allvarstyngda poesin.

Det kan möjligen diskuteras om den här sången över huvud taget kan kvala in som gospel. Isåfall är det väl något av agnostikerns hymn, med tanke på rader som “If there’s a light up ahead, well brother I don’t know”. Men stämningen och metaforiken är avgjort gospelfärgad och den utmynnar ju trots allt ändå i någon sorts desperat förhoppning om ett återseende: “One sunny morning we’ll rise, I know/And I’ll meet you further on up the road”.

Jag brukar inte skriva särskilt privat på den här bloggen och jag tänker inte göra det till en vana. Men en liten text som denna känns ändå oärlig och ofullständig utan att jag berättar något om mitt eget förhållande till den här sången. I år är det sjutton år sedan min pappa dog. Jag var femton år gammal. Han trodde på ett liv efter döden. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tro.

Rent rationellt inser jag ju att himlen är ett påhitt eller en saga. Men emotionellt har jag aldrig helt velat eller kunnat släppa tanken på att en gång få återse min far. Det fina med poesi och musik är ju just att man inte måste välja. Att man får förhålla sig ambivalent och känna flera saker samtidigt. I dessa frågor beskriver Further On Up The Road min erfarenhet perfekt. “If there’s a light up ahead, well brother I don’t know” tilltalar skeptikern och agnostikern inom mig. Den del av mig som tycker att människor som är övertygade om att himlen finns är lite prilliga och nästan otillräkneliga.

Samtidigt lyfter frasen “I’ll meet you further on up the road” mitt hjärta. Den uttrycker ett ganska odefinierat hopp jag kan känna, men omöjligen verifiera intellektuellt. Det är därför just denna sång är så bitterljuv för mig. Och den här versionen fångar dessa stämningar allra bäst. Den här sången tillägnar jag min far.

“But I’ve got this fever burnin’ in my soul…”

2010-09-07

September 6, 2010

Dwight Yoakam: Miner’s Prayer (1984)

Dwight David Yoakam föddes 1956 i Pikeville, Kentucky. På sin debut-EP med den dråpliga titeln Guitars, Cadillacs, Et.c., Et.c., och på 1986 års LP med samma namn, bidrog han starkt till pånyttfödelsen inom countrymusiken.

Hans råa, till stora delar elektrifierade honky-tonk var tydligt influerad av gamla ikoner som Buck Owens och Hank Williams, i en tid då countrymusiken blev alltmer strömlinjeformad. Det kärvt utmejslade språket och diskbänksrealismen i texterna bidrog ytterligare till att sklija ut Yoakam från gängse radiocountry.

En av hans bästa arbetarklasskildringar är bönen Miner’s Prayer från just debut-EPn. Låten behandlar villkoren för och smärtan hos arbetarna i Kentuckys kolgruvor. “Pretty hardcore hillbilly” har han själv kallat stilen. Här är det inga förskönande omskrivningar, utan bara sorg, saknad och den eviga önskan om att en dag få vila som genomsyrar så många klassiska gospeltexter.

“When, oh when will it be over?/When will I lay these burdens down?”

2010-08-28

August 27, 2010

Hank Williams: Ready To Go Home (ca 1951)

Dags för country igen. En av 1900-talsmusikens verkliga giganter, Hiram King Williams, har haft inflytande på nästan alla populärmusikaliska genrer. Då och då sjöng han också tvättäkta gospellåtar med sin röst fylld av lidande, längtan och melankoli. Ett av de finaste exemplen är Ready To Go Home, som tros vara inspelad 1951.

Hank Williams lärde sig spela gitarr av en svart gatumusikant, vilket bara är ännu ett tecken på att den svarta och vita musikvärlden i USA i själva verket alltid gått hand i hand. Själv hade Williams som bekant inget enkelt liv. Kanske är det en av anledningarna att hans inspelningar känns så avlägsna den hela och rena image som countrymusiken har idag och mer besläktad med riktig gammal down home southern gospel.

Hank Williams dog 29 år gammal i baksätet på sin Cadillac, med både alkohol och andra farliga substanser i omlopp i kroppen. Dagens låt skrevs och spelades in ett par år innan dess, men det verkar ändå som om hans dödsmedvetande, likt 2Pacs eller Biggies, var starkt redan då.

“No more tears, no pain, no woe
In this wicked world below…”

2010-08-21

August 20, 2010

Johnny Cash: He Turned The Water Into Wine (1969)

Den amerikanska marknadsekonomin och segregationen har skapat en sorts mur mellan “black gospel” och “country gospel”, som egentligen är helt befängd. Men något sådant murbygge behöver ni inte oroa er för på den här bloggen. Idag är det dags för den första countryartisten.

Det här är Johnny Cash som sjunger sin egen He Turned The Water Into Wine live på San Quentin-fängelset 1969. Många som säger att de har svårt för vissa av sångerna och artisterna på den här bloggen hänvisar till antipatier mot, eller ointresse för, religiösa texter. Däremot brukar Johnny Cash falla samma människor på läppen.

Så om du är töntig nog att tycka att du är lite för tuff för gospel – fundera på om du är tuffare än publiken som andaktsfullt lyssnar till Cash bibelberättelse i den här videon…

“He fed the hungry multitude,
He fed the hungry multitude,
With a little bit of fish and bread,
they said every one was fed,
He fed the hungry multitude…