Archive for October, 2010

2010-11-01

October 31, 2010

Marvin Sapp: Best In Me (2010)

Jag vet att många inte delar min fäbless för pastor Marvin Sapp; hans smäktande ballader och skrikiga crescendon. Men jag älskar den här musiken så mycket, så jag tänker helt skamlöst fortsätta att länka den här på bloggen. Jag tror att alla en dag kommer att fatta. I alla fall är det min förhoppning och därför fortsätter jag att nöta.

Best In Me är den största hitten och en av de bästa låtarna från Sapps senaste album Here I Am, som kom tidigare i år. Tillsammans med LaNells album är det årets gospelskiva för mig. Här är Best In Me i en fin liveversion, som kan få tala för sig själv.

2010-10-31

October 30, 2010

Primal Scream: Come Together (1991)


Primal Scream har som bekant ägnat sig åt alla möjliga sorters pop, rock, industriell och elektronisk musik genom åren. Själv är jag en av dem som alltid följer dem med intresse, men som också blivit besviken många gånger. Egentligen är det väl bara albumet Screamadelica från 1991 som visat sig bestå som en fläckfri klassiker med tiden.

Skivans märkliga blandning av 60-talspop, acid house, gospel och andra mer eller mindre obskyra musikstilar fungerar bättre på skiva än vad den ser ut att göra på papperet. Och självklart är låtarna med mest gospel i mina personliga favoriter. Bland annat den här underbara hymnen som inspelad på kassett i min freestyle räddade många tunnelbaneresor på 90-talet. Med den här i öronen kan du stå i en vitlöksstinkande, fullpackad tunnelbanevagn i morgonrusningen och ändå bara le och känna kärlek till hela världen…

 

2010-10-30

October 29, 2010

The Golden Gate Quartet: Preacher And The Bear (That Ol’ Time Religion) (1937)


Det här är en till av mina absoluta favoriter med Golden Gate Quartet. Inte heller den här finns på spotify eller Youtube, vilket jag tycker är väldigt märkligt. Refrängen (“That Ol’ Time Religion”) känner du säkert igen. Verserna om predikanten och björnen har också framförts av lite olika artister, men aldrig så bra som här.

Ofta söker man rapmusikens rötter hos spoken word-poeter som Gil Scott-Heron, The Last Poets och The Watts Prophets. Även om jag älskar dessa artisters musik skulle jag inte påstå att deras diktrecitationer låter särskilt mycket som rap. Däremot tycker jag att The Golden Gate Quartets verser här låter väldigt mycket som tidiga MCs från 70-tal eller tidigt 80-tal, vilket visar att det här sättet att rappa till musik existerat länge i skymundan innan det blev en del av hiphopen.

Länk till ljudfil

2010-10-29

October 28, 2010

Blaze: If You Should Need A Friend (1987)


Eftersom alla som läser den här bloggen inte är inne på house sedan tidigare slog det mig att jag borde ta en riktig gammal Blaze-klassiker när jag ändå håller på. If You Should Need A Friend från 1987 är nog den mest kända av de tidiga Blaze-singlarna.

Jag säger ungefär som jag sa om Caravan Of Love med Housemartins. Har du inte hört den här låten förut har du en riktig högtidsstund framför dig och har du inte lyssnat på den på ett antal år blir det nog ett mycket kärt återseende.

If You Should Need A Friend är en av de där kanske tio låtarna som för mig alltid kommer att representera grundritningen för gospelhouse, soulful house eller varför inte house över huvud taget. Här finns otroliga mängder soul och gospelkänsla koncentrerade i en enda, till synes enkel, liten 80-talshouselåt som man aldrig tröttnar på hur många gånger man än lyssnar på den.

Naiv, vacker, kärleksfull och stark. Ett fulländat, klassiskt konstverk för alla tider.

2010-10-28

October 28, 2010

Blaze: Melodies Of Love (2002)

Blaze har varit verksamma sedan 80-talet i lite olika sättningar och spelat in och producerat många houseklassiker. Ta gärna en titt på bloggen Soul Is Love som har länkat många av dem. Själv är jag inte lika insatt och har nog många låtar kvar att upptäcka, men jag har en speciell värme och glädje reserverad för deras tidiga klassiker, några spridda låtar jag fastnat för, samt för dubbel-LPn Spiritually Speaking från 2002.

Dagens låt, Melodies Of Love, finns med på just Spiritually Speaking. Den är inte så lätt att placera omedelbart inom någon av de undergenrer som många inom housevärlden älskar att hålla reda på. Den är djup och lite jazzig, men har också gospelkänsla, om än på ett annat sätt än t.ex. Kenny Bobiens dansgolvsklassiker. Det är bland annat på grund av att den är lite svårfångad som jag tycker att den är ett så fint exempel på deras speciella kreativitet. Sedan är den förstås väldigt vacker också!

Blaze: Melodies Of Love (spotify)

2010-10-27

October 26, 2010

The Golden Gate Quartet: ‘Way Down In Egypt Land (1939)


Golden Gate Quartet har spelat in den välkända traditionella sång som också kallas Go Down Moses eller O Let My People Go i flera olika versioner. Just den här versionen är min favorit. Jag tycker rentav det är den bästa inspelning de gjort och kanske är det min favoritinspelning inom 30-talsgospeln över huvud taget.

Svänget och tempoväxlingarna är väldigt originella och underhållande, som sig bör hos GGC, men det betyder inte att det här är en ploj-inspelning. Tvärtom är det är en inspelning full av lidande och allvar.

Man vet att The Jubilee Singers framförde en version av Go Down Moses redan 1872, men ursprungligen är den äldre än inbördeskriget. Såhär beskrivs sången på wikipedia:

Go Down Moses is an American Negro Spiritual. It describes events in the Old Testament of the Bible, specifically Exodus 7:26: “And the Lord spoke unto Moses, go unto Pharaoh, and say unto him, thus saith the Lord, Let my people go, that they may serve me”, in which God commands Moses to demand the release of the Israelites from bondage in Egypt.

Parallellerna till det amerikanska slaveriet är väl denna gång uppenbara för alla och envar.

Länk till ljudfil

2010-10-26

October 25, 2010

Yolanda Adams: You’ll Never Walk Alone (2009)


Det här är vår samtids bästa gospelsångerska Yolanda Adams igen. Hon sjunger You’ll Never Walk Alone, som ursprungligen är en Broadway-klassiker. Senare har den kommit att förknippas med Liverpool FC, vars fans sjunger den på läktarna. När Yolanda Adams sjunger den blir det förstås renaste gospel.

Det här är från en hyllning till Patti LaBell förra året. Patti LaBelle And The Blue Bells hade en hit med sin tolkning av låten 1964. Hon blir verkligen rörd av hyllningen och man förstår varför. Tolkningen är magnifik.

2010-10-25

October 24, 2010

Moodymann: Ya Blessin’ Me (1999)


Dags för ännu en premiär här på Dagens Gospel. Det här är den första Moodymann-låt jag länkar, tro det eller ej. Även om Moodymann verkat inom många typer av techno och house som inte direkt relaterar till gospel, har han gjort många låtar med mer eller mindre uppenbart kyrklig känsla och det här är en av dem.

Moodymann gräver ofta fram det djupaste, smutsigaste, mest hjärtinnerligt oborstade i den kyrkliga musiken. Hans gospellåtar och kyrkliga predikningar representerar sällan vackra uppenbarelser från Gud till människan. Desto oftare är de en sorts människans icke perfekta böner, önskningar och ångestvrål uppåt mot himmelen.

Moodymanns skruvade Detroit-beats vrider sina händer i desperation och suckar djupt av livserfarenhet, men vill så innerligt väl. Det här är en av de finare, med vacker soulsång på, men den mumlande/mässande församlingen i bakgrunden anknyter till hans mest obskyra, tidiga utflykter i dåligt inrattad gospelradio. Det här är musik att gråta till och musik att tvätta sin smutsigaste byk i uppriktiga tårar till.

2010-10-24

October 23, 2010

Dr. Bernice Johnson Reagon: We Are Climbing Jacob’s Ladder (1972)


Jacob’s Ladder är en spiritual som sjungs i söndagsskolor, av folksångare och inom gospelvärlden. Bland annat har Pete Seeger, Bruce Springsteen, Paul Robeson och Staple Singers sjungit in den på skiva. Här framförs den i en känslomättad version av den kända aktivisten och sångerskan Dr. Bernice Johnson Reagon.

Såhär kan man tolka sången enligt wikipedia: [It] depicts the Biblical story of Jacob’s Ladder. The spiritual saw a parallel in the ladder’s steps representing the upcoming exiles of the Jews with the tribulations of American slavery, with both to be ended by example of God’s covenant to Jacob.

2010-10-23

October 22, 2010

Vickie Winans: Dance Till The Walls Come Down (2009)


Vickie Winans var en av de första artisterna jag länkade på den här bloggen. Men nu har hon inte varit med på ett par månader, så nu är det hög tid att länka en låt till från hennes senaste album How I Got Over, från 2009.

Dance Till The Walls Come Down är den mest moderna låten på albumet och troligen den mest moderna låt Vickie Winans har sjungit in. Annars är hon känd för ganska traditionell, kyrklig musik. Men på den här luftiga, studsiga produktionen fungerar hennes stämma jättebra. En av 2009 års bästa låtar, tycker jag!