Archive for the ‘The Swan Silvertones’ Category

2010-10-10

October 9, 2010

The Swan Silvertones: Saviour Pass Me Not (1962)

Då var det dags för The Swan Silvertones igen. Det här är kanske inte en av deras kändaste inspelningar, men absolut en av de mest stämningsfulla. Det spartanska, finstämda arrangemanget ger fritt spelrum för deras olika distinkta röster, inte minst pastor Claude Jeters.

Kanske är just detta det finaste beviset på hur speciell hans röst var. Jeter, som avled ifjol, framstår här närmast som en föregångare till Al Green, fast lite hårdare.

Advertisements

2010-09-15

September 14, 2010

The Swan Silvertones: Love Lifted Me (1961)

Gruvarbetaren och tenoren Claude Jeter grundade The Swan Silvertones under namnet The Four Harmony Kings i West Virginia 1938. De hade stora framgångar som en av de verkligt klassiska vokalgrupperna inom den blomstrande gospelbranschen på 1940- och 50-talen. Idag är några av deras inspelningar från sent 50-tal och tidigt 60-tal mest uppskattade.

Deras harmoniserande och deras täta rytmer påminner rätt mycket om Soul Stirrers sätt att framföra standardnummer som All Right Now, Just Another Day och It Won’t Be Very Long. Men Silvertones födde aldrig någon solostjärna av Sam Cookes magnitud och lämnade heller aldrig samma utrymme för leads och soloprestationer.

Istället ligger deras adelsmärke i kombinationen av röster. De hade en shouter i Louis Johnson och en crooner i Paul Owens. Mest omedelbart igenkännbar är dock Jeters egen mycket speciella falsett. 1965 lämnade Jeter gruppen för att bli predikant samtidigt som de förlorade sitt skivkontrakt.

Inspelningen av O Mary som var dagens låt här på bloggen för några dagar sedan har blivit något av deras theme song. Men Love Lifted Me är den jag håller närmast hjärtat. Förutom att texten är fin har den en speciell, framåtdrivande lunk. Det är svårt att lyssna till den utan att börja traska på stället, klappa takten och försvinna in i musiken.

“When nothing else could help…love lifted me…”

2010-09-01

August 31, 2010

The Swan Silvertones: Oh, Mary Don’t You Weep (1959)


Jag skäms lite för att jag inte haft med The Swan Silvertones tidigare. På många sätt är de ju den ultimata vokalgruppen och den mest typiska representanten för klassisk gospel som vi känner den från 40-, 50- och 60-talen. Alltså den musiken ur vilken både doo-wop, modern gospel och den ursprungliga Soul-musiken föddes.

Det här är tveklöst den ultimata tolkningen av den klassiska slavsången som blev en kampsång för medborgarrättsrörelsen. Det är en av The Swan Silvertones, och därmed hela den klassiska gospelns, definitiva “anthems”. Kuriosa är att det var från Claude Jeters improviserade “I’ll be a bridge over deep water if you trust in my name” som Paul Simon hämtade orden i refrängen till Bridge Over Troubled Water.

Stämningen är tät och angelägen på ett sätt som nästan saknar motstycke i gospelhistorien. Rösterna ackompanjerar varandra på ett förbluffande sätt och harmonierna får vem som helst på knä.

“It may be somebody’s sick today,
Or somebody here ain’t got no home…”