Posts Tagged ‘Edwin Hawkins’

2010-09-27

September 26, 2010

The Edwin Hawkins Singers: Oh, Happy Day (1969)


Apropå ultimata versioner och klassiska inspelningar… Det är väl lika bra att vi tar världens troligen mest ikoniserade gospelinspelning någonsin på en gång.

Edwin Hawkins är en legend i gospelhistorien, inte minst för sina smakfullt storslagna arrangemang och jättekörer. I den här inspelningen har jag alltid tyckt att det låter som om kören består av ungefär 300 personer. Så är det ju inte riktigt, men så översvallande är känslan.

För många representerar nog den här sången den klassiska gospelns essens och hur man tänker sig att det låter i en tvättäkta southern baptist-kyrka en söndagmorgon. Jag tänker kanske mer på 50-talets vokalkvartetter och -kvintetter som den mest klassiska gospeln. Men visst är känslan i inspelningen helt överväldigande.

1969 var Edwin Hawkins och hans kör helt okända. De hade hoppats kunna sälja 500 exemplar av sin första LP. Året därpå hade singeln Oh Happy Day sålts i sju miljoner exemplar världen över.

Precis som t.ex. The Staple Singers kändaste inspelningar har Oh, Happy Day förekommit i alla möjliga och omöjliga sammanhang. Men den går aldrig riktigt att spela sönder. Den är för stark för det.

“”

Advertisements

2010-09-03

September 2, 2010

Gospel All-Stars: Mary Don’t You Weep (1987)


Den här har jag sparat lite på med flit. Det här är så många bra sångare i samma klipp att vi nog knappast får uppleva dess like igen i vår livstid. Valda delar av Winans- och Hawkins-familjerna och den oefterliknelige Andraé Crouch och hans “Disciples” tillsammans med legender som Shirley Caesar och Tramaine Hawkins (som i alla fall jag [laugh all you want, jag var 12] först upptäckte på MC Hammers Do Not Pass Me By).

Många av de här artisterna förtjänar egna inlägg senare. När det gäller Winans-klanen har jag ju redan börjat skrapa lite på ytan. Samlade tillsammans såhär utgör de något av gospelmusikens ultimata supergrupp. Klippet är hämtat från Soul Train Awards 1987 och sången är, som alltid den här veckan, Mary Don’t You Weep. Så mycket av originalmelodin som Pete Seeger så glatt trallade på igår finns inte kvar, men inlevelsen är i gengäld imponerande!

“But what I wanna tell ya is…is that everything’s gonna be allright!”